eekstedt

Det har varit en lång lång natt men jag är glad att mina tårar är behärskade och lugna

I cannot sleep I cannot dream tonight, I need somebody and always This sick strange darkness, Comes creeping on so haunting every time

Huvudet sprängs. Jag har börjar jobba. Det snurrar i min skalle. Sjuk. Fundersam. Massor på en gång; i den bästa av världar. To be continued.

Undra om dejtingsidor funkar, på riktigt? Dejting in the dark funkade väl sådär, ett par av tre funkade i ljuset också. Till en början iaf, har inte kollat upp hur "det gick sen". Jag vill ju hitta en man, men tänker alltid; man känner ju inte de personerna. Men när känner man någon, egentligen? Alltså, ska jag vara riktigt ärlig vet jag inte om nån känner mig fullt ut. Tror inte det, finns iofs bara en människa jag verkligen känner att jag kan vara mig själv fullt ut med. Känner han mig på riktigt då? Det är och kommer nog alltid förbli en definitionsfråga. Tror jag iaf. I vilket fall som helst vill jag hitta en man, typ nu. Vill ha barn om fyra år, får nog leta upp nån äldre då. Så vi är på samma plan om fyra år. I think. Om ni vet nån frivillig hunk så får ni gärna slänga in en kommentar. Lovar att jag ska träna massor så jag får en botilicious body. Oki? Tack.

När ska det sluta? Nu har det brunnit i Vellinge, utanför den planerade flyktingförläggningen. Jag blir rädd när jag tänker på att människor har blivit så onda i Sverige, det känns som att vi snart är det nya Tyskland. Jag vill bara fly härifrån, alltså.. Det känns som att vi kommer få inbördeskrig eller nåt.. Nån måste ju göra nåt och det är fort. Och tro mig, jag tycker också att politikerna har handlat fel. Men att sätta SD som regerande är inte svaret på problemet, de för ingen politik. De tänkte bara på att vi ska ut med alla invandrare, men resten då? Arbetslösheten, sjukvården, skolor, trafik osv. Allt annat som hör politiken till, det har de inte hjärna nog att hantera. Kom igen nu Sverige, tänk till.

Låt inte det hända, snälla inse att det inte är invandrarna som är problemet. Genom att strypa invandringen minskas inte problemen, inte heller genom att låta bli att adoptera från andra länder. (Läs här vad jag pratar om). Vi måste tänka till nu, rösta inte på SD. Tänk ett steg längre, tror ni på riktigt att de kommer lösa alla problem? Det finns inte en chans i världen att det kommer ske, det handlar om så mycket mer än bara invandrare. Jag blir verkligen ledsen av att läsa det här, och framförallt kommentarerna som människor skriver. Här kan ni se en annan sida av verkligheten, kanske kan ni förstå hur de verkligen vill att det ska vara men inte har nån chans att ändra på eftersom ingen lyssnar. Usch .. det finns så mycket jag vill säga men finner knappt några ord. SD i riksdagen är inte okej.

Nej nu blir jag faktiskt rädd på riktigt, läs det här, så förstår ni varför. Det finns inga ord längre, man är inte säker någonstans känns det som. Och det kryper bara längre och längre ner i åldrarna, en 15-årig flicka mördad ( Therese Rojo ), en 19-årig flicka mördad (möjligen av hennes egen bror) och nu detta. Alltså, det är inte klokt för fem öre. Vad beror detta på? Är det inte dags att man gör något på riktigt nu? Det hjälper inte bara att sätta in poliser i förorten och bla bla, för uppenbarligen händer det ju mitt i centrum också. Tycker faktiskt att man borde ta tag i det nu, för det här är inte okej. Man ska inte behöva gå runt och vara rädd, inte på kvällen och verkligen inte på dagen.

Har sett på Inlåst, fyfasen vad det programmet är bra. Eller; var. Det är slut nu, sista avsnittet idag. Jädra skit, vad ska jag nu se på då? Både Älskade, hatade förort och Inlåst har slutat gå nu. Ahhh .. jävla piss.
Det var verkligen ett projekt som var så himla rätt, verkligen klockrent på hur det bör vara. Istället för att låsas in eller få "sluten ungdomsvård" osv så bör man få en mentor, någon som har varit i samma sits eller någon som varit nära på att hamna där men lät bli. Någon man kan vända sig till alltid, någon som kan hjälpa en när man behöver svar på frågor eller veta hur man ska göra när det är problem.

Gud vad jag längtar tills jag får jobba med sånt här, jag längtar tills jag är 20 och får gå med i Mentor och hjälpa någon genom livet. Jag längtar tills jag börjar på min utbildning för att få leva min dröm sen, jag längtar tills jag får hjälpa andra människor, tills jag får säga mina tankar och åsikter och försöka få andra att förstå hur man bör leva. Självklart gör jag inte rätt alla gånger, det är det ingen som gör; ingen är perfekt. Men man kan försöka göra rätt oftare än man gör fel, man kan försöka tänka efter en gång extra oftare än man inte tänker alls.

Nu har jag fan konstaterat det på riktigt, människan är den mest opålitliga varelsen som vandrat på denna jord, för att inte tala om egocentriska. Är det inte lustigt att människor som jobbar inom sjukvården inte ens har omtanke nog att bry sig om sina anställda? Ni kan läsa om det här. Jag blir fan inte klok på mänskligheten, och det värsta är att det spelar ingen roll hur mycket man än ställer upp för vissa människor, för man får aldrig något tillbaka på det ändå. Och det spelar ingen roll hur många gånger man försöker säga en sak för att förklara, de förstår det aldrig. Aldrig. Det är så jävla hemsk att se, att man inte ens kan hitta hjärta i de som jobbar med att försöka rädda ens liv när man behöver det. Om man inte kan lita på att de på sjukhuset sköter sitt jobb, vem ska man då vända sig till? Eller är det lättare att bry sig om okända för att man inte behöver gå in i det personligen? Varför ska man alltid vara så in i helvetes känslokall? Vad fan ger det? Det sårar mig så jävla mycket att se.

Det värsta är att jag har sånt hopp för människan, jag gör allt som jag kan för att få människor att se varandra, att få människor att våga visa sina hjärtan & känslor. Att ta hand om varandra, för vi har bara det här livet, den här tiden. Vi kan inte gå tillbaka, vi kan inte byta ut människor eller ersätta de. Man måste ta hand om de som man har nu, man måste lära sig att skilja på sak och person. Men när det händer såna här saker så tappar man all kraft och energi man hade, man vill bara ge upp allting. Dock vägrar jag göra det, jag ska stå upp för mig själv och jag ska fortsätta att göra allt i min makt för att det ska bli en bra värld nån gång. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. En väldigt viktig sak att komma ihåg, och tänk ett steg längre innan ni handlar eller säger något. Tänk på hur ni vill bli behandlade, det är så de flesta andra också vill ha det. Man måste komma ihåg det.

Nu är det natt, klockan är 12 minuter över 02. Jag ligger i sängen, ska strax dra igång Oskyldigt dömd, eftersom jag råkade somnade inatt. Imorgon ska min pappa väcka mig runt tio, får se om han lyckas. Kanske blir elva istället. Men vill åtminstone komma upp tidigt så man inte sover bort hela dagen. Tänkte diska lite och ja ta en lugn morgon att vakna och dricka juice, kolla på efter tio och annat mysigt. Hoppas det regnar imorgon, ja förlåt mig då men jag tycker faktiskt det är mysigt hehe :). Sen ska jag banne mig träna, ska ställa in psyket på det nu så att jag verkligen gör det också. Är rätt så kass egentligen, om man tänker efter. Men har jag nu lagt pengar på det så får det banne mig bli bättring från mitt håll hehe :).

Det kom två tjejer idag på Max, en av de hade sin bror med sig. Hon bad oss ringa polisen, för han var efterlyst. Så det gjorde vi och de kom, efter att vi hade ringt två gånger. Hur svårt kan det vara att skicka en polisbil när man ringer efter den? Det är ju knappast så att de har annat för sig, för uppenbarligen håller de sig inte på Gamlegården heller efter vad man har läst i tidningen. Hursomhelst, poängen i att jag drar upp det är; förstår hur svårt det måste vara för denna tjej att sätta dit sin bror. Vilken stark människa, att veta att det är det rätta att göra, även om det kanske uppstår en konflikt mellan henne och hennes bror. Jag blev så himla imponerad, att hon lyckades hitta de krafterna och göra det rätta för sin bror. Hoppas för henne och hennes brors skull att han får rätt på sitt liv, att han lyckas och blir "frisk" som hon själv sa. Verkligen.

Har ju följt den här serien Älskade, hatade förort som går på ettan. Sista avsnittet går på måndag. Men fy vilken bra idé att starta Lugna gatan. Sjukaste är att polisen inte har haft förtroende för de och inte heller media, men de har verkligen visat (genom den här dokumentärserien) att man kan förändra sitt liv, och oavsett vad andra säger eller tycker så ska man alltid tro på sig själv. Dessutom visar de att om man har någon som tror på en, förutom en själv, så kan man gå hur långt som helst. Och det går att hålla sig ifrån gängen, kriminaliteten, bara det finns saker att göra och folk som gör andra saker med dig. Tex så åkte de iväg till Kolmården, de har åkt iväg för att pröva på skidåkning och snowboard, de har provat thaiboxning och massa andra aktiviteter. Det är precis sånt här som behövs för ungdomen, speciellt för ungdomar i förorten som (oftast) inte har lika mycket pengar som ungdomar i medelklass - områdena.
Jag hoppas och vill att den här serien verkligen når ut till alla människor, framför allt politiker. För det som de visar i serien är precis det jag vill få fram till Sverige. Genom att satsa på ungdomarna och inte polisen så kan man skapa ett bättre samhälle. Det är hos ungdomarna vi ska börja, ge de motivation till att gå i skolan, att börja på nån sport eller hålla på med musik istället för att hitta på en massa skit. Vi behöver pengar till detta, och genom att ha vuxna där som stöd kan man samtidigt lära de disciplin och moral.

Någonting jag alltid fått lära mig är att man måste tro på sig själv, när livet känns skit så måste man finna styrkan någonstans. Och även om man är på botten så kan man ta sig upp, man måste bara hitta något som gör att man tar sig tillbaka toppen, eller bit på vägen dit åtminstone. Skäms aldrig för att gå och prata med en psykolog eller kurator, det är många gånger mycket bättre att prata med en utomstående för den kan enbart ha åsikter som är opartiska. På många sätt är det också bra att prata med någon du litar på, nån vän, ett syskon eller dina föräldrar, beroende på hur din situation ser ut! Finn styrka i någon träningsform, skriv texter, sjung, börja ta promenader. Det finns så många sätt att hitta sin styrka på, och livet är en berg - och -dalbana. Jag känner mig nere ibland och allt känns skit, men jag har hittat mitt sätt att hitta tillbaka till det glada igen och det känns så bra. Livet har så mycket att ge, och även om man hamnar i skiten ibland så måste man inse att det inte slutar där.

Mentor är en organisation som jobbar för att ungdomar ska ha det bättre, ge de styrka att stå emot våld & droger. Finna motivation till att studera, och DU kan hjälpa till. Klicka på länken så kan du läsa mer, organisationen finns på flera ställen i Sverige och expanderar fortfarande. Mentor ger även utbildning till föräldrar, vilket är riktigt bra. För föräldrar är de vuxna som har den största och viktigaste rollen i ett barns uppväxt. Man ska vara 20 år och uppåt.

Fick jobba ända tills 20 över fyra idag, men men. Jag ställer klart upp när det är svårt, och just idag är det värre än andra dagar tyvärr. Jag lider med alla de som förlorade en vän/släkting/dotter igår, just idag är det svåra tider för er och ett bra tag framöver. Jag skickar all min kärlek och mitt stöd till er, och idag har mina tankar gått till er. Det finns inga ord för hur svårt det är att förlora en nära, och det är något man aldrig kommer över, man kan bara gå vidare. Jag hoppas ni finner styrkan att göra det, men som sagt; jag tänker på er. <3

Vill inte skriva om nåt annat nu. Senare kanske. Puss så länge.

Var med och hjälp världens barn för en bättre framtid, det kostar 25kr att skicka ett sms. Ingenting för dig, massor för ett barn i tredje världen. Klicka på bilden för mer information. Jag är med, är du?

Jag funderar på att skriva ett brev till Statsministern, kan man göra det? Kan kan man ju såklart.. men lönt det känns egentligen. Hade varit soft ändå om han hade läst det, tror ni han läser brev? Jag undrar ja, de säger ju att de har så mycket att göra hela tiden men ingenting speciellt händer känns det som. Det har gått tre år nu sen valet var, och visst lite har hänt men känner ändå att Sveriges politik suger på många punkter. Kanske ska jag erkänna att jag inte är superinsatt i politik och sådär va, jag "håller" inte på nåt speciellt parti. Men självklart har jag ändå, som så många andra, åsikter om hur de sköter saker och ting. Något jag inte orkar diskutera här för då skulle inlägget bli hur långt som helst, och ingen orkar läsa långa inlägg det vet jag ju. På nåt sätt hade jag velat träffa Reinfeldt bara för att snacka lite. Ställa de frågor jag har och få höra HANS svar, HANS tankar osv. Lär väl aldrig hända.. men drömma går ju.

Inatt dog Patrick Swayze, en skådespelare älskad av många efter hans roll i Dirty Dancing. Cancern vann ännu en gång mot mänskligheten, det är skrämmande. Just att cancern har så många olika former, och den sprider sig så snabbt i en människas kropp. Jag läste på Pernilla Wahlgrens blogg att 9 av 10 kvinnor får bröstcancer, det är inte klokt alltså. Därför bör vi gå enade mot kampen, donera pengar till cancerforskningen. På alla sätt, barncancer, bröstcancer, cancer i alla former. Någon dag hoppas jag att vi har vunnit kampen, hittat nåt vaccin eller botemedel mot denna fruktansvärda sjukdom.

Ge mig göteborg nu!!! Visste inte att man kunde bli så förälskad i en stad, och så många människor på så kort tid. Får såna .. ja cravings ungefär. Har legat i soffan och kollat på film, och helt plötsligt så drar känslan genom kroppen på mig; Jag måste dit. Typ nu. Jädrarns då ..  Ska söka till den sabla skolan i Göteborg, hoppas på att man kommer in. Kan ju söka till våren bara för att prova, sen söka till hösten igen. För jag vill inte plugga i vår, men mest för att kolla typ. Annars får jag väl jobba där sen i mitt liv. Jag måste dit bara, så enkelt är det. Och så måste jag bo nära 4-gott då såklart, fyfasen va nice. Ni vet, den där godisaffären?

Känner mig förvirrad till tusen för tillfället, den här helgen har verkligen fått mig att tänka om gällande min framtid. Har träffat så många nya och härliga människor, som har fått mig att fundera ordentligt på vad jag egentligen vill göra. På samma gång har jag fått erbjudande om att utbilda mig inom MAX och därmed få fast jobb. Och anledningen till att jag ville åka till USA från början var ju att jag inte hade något jobb eller någon skola jag kom in på, men nu har saker och ting uppenbarligen förändrats och därmed mina tankar.
Jag börjar tveka ordentligt på USA just nu, och detta kanske är ett tecken på att jag borde vänta. Eftersom jag nu har en möjlighet att få vissa utbildningar utan att få några studielån efter mig också. Vilket kan ge mig en förtur till andra jobb och möjligheter så att jag inte behöver stanna på MAX i hela mitt liv, samt att jag har ett jobb tills det att jag kommer in på den linje jag vill läsa.

Skit också. Just nu lutar det mest åt att stanna hemma, vad ska jag göra? Hjälp mig.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotbollsbladet/sverige/allsvenskan/hammarby/article5652621.ab

Var går gränsen för att folk ska ordentligt straffas för det man gjort? Hur kan en människa hyllas för ett sånt fruktansvärt brott? Att Hammarby fansen visar upp en sån banderoll sänder ut budskapet att mörda är okej, är det okej? Sen när blev det okej isåfall? Och sen när ska sport beblandas med politik och våld?

Jag har alltid tyckt att det är så jävla fjantigt att hålla på och slåss mot sina "motståndar fans", man tycker om olika och sen är det väl inte mer med det? Nöjet att gå på en fotbollsmatch handlar inte längre om fotbollen, det handlar om ett tillfälle att slåss. Ibland kan jag undra om man väljer lag efter den klack man tror slåss bäst, istället för det lag man faktiskt tycker mest om. Vet alla nånting om fotboll ens? Möjligen kanske man bara drar med en klack och låtsas att man håller på laget, när man egentligen bara letar efter ett tillfälle att få banka skiten ur någon.

Och så kom banderollen, va fan handlar det om? Att man nu ska mörda motståndarklacken eller? Eller ska man mörda fler poliser så att man kan slåss fritt i det här landet? Var ska vi då ta vägen, ska det vara våld var som på gatan. Utan poliser hade det varit kaos i Sverige, med tanke på hur mycket skit som pågår trots poliser ställer jag ännu en fråga; hur fan hade det sett ut utan dem?

Våld kommer aldrig vara okej, varken att starta eller avsluta det. Den som går sin väg imponerar mest på mig, visserligen är självförsvar något som är svårt att bedöma om det är rätt eller fel. Jag väljer att avstå den frågan, jag vet inte hur jag ska svara på den. Men slutsatsen är ändå; var är Sverige på väg när såna här banderoller kommer upp?

Känner ni nån gång att ni är alla andra till lags, men det slutar med att ni blir trötta på er själva? Om jag ska förklara ur mitt eget perspektiv så känns det ibland som att jag gör allt för att alla ska bli nöjda med mig, men till slut funkar det inte längre så det slutar med att jag bara blir trött på allt.
För fyra år sen visste jag att mitt beteende mot människor inte var det bästa, jag var nosig och sket i alla andras känslor, för min egen skull var det på ett sätt skönt för det förväntades inget annat av mig. Nu för tiden har jag förändrat  mig väldigt mycket, jag bryr mig om andra mer än mig själv och jag ställer upp i alla lägen. Men det känns som att jag får det tillbaka på mig när jag gör något som inte är PERFEKT.
På så sätt byggs en "press" upp, att jag inte får göra något som inte passar alla andra men som kanske passar mig. Förstår ni hur jag menar? Har ni någon gång känt på det viset?

Just nu känns det jobbigt, men man hamnar i såna perioder hela tiden. Åtminstone jag, går alltid upp och ner i känslobanan! What doesn't kill you makes you stronger, i de jobbiga perioderna är det svårt att tro på. Men man vet att det löser sig till slut, och vi är alla olika människor som reagerar på olika sätt.