eekstedt

Nu har jag fan konstaterat det på riktigt, människan är den mest opålitliga varelsen som vandrat på denna jord, för att inte tala om egocentriska. Är det inte lustigt att människor som jobbar inom sjukvården inte ens har omtanke nog att bry sig om sina anställda? Ni kan läsa om det här. Jag blir fan inte klok på mänskligheten, och det värsta är att det spelar ingen roll hur mycket man än ställer upp för vissa människor, för man får aldrig något tillbaka på det ändå. Och det spelar ingen roll hur många gånger man försöker säga en sak för att förklara, de förstår det aldrig. Aldrig. Det är så jävla hemsk att se, att man inte ens kan hitta hjärta i de som jobbar med att försöka rädda ens liv när man behöver det. Om man inte kan lita på att de på sjukhuset sköter sitt jobb, vem ska man då vända sig till? Eller är det lättare att bry sig om okända för att man inte behöver gå in i det personligen? Varför ska man alltid vara så in i helvetes känslokall? Vad fan ger det? Det sårar mig så jävla mycket att se.

Det värsta är att jag har sånt hopp för människan, jag gör allt som jag kan för att få människor att se varandra, att få människor att våga visa sina hjärtan & känslor. Att ta hand om varandra, för vi har bara det här livet, den här tiden. Vi kan inte gå tillbaka, vi kan inte byta ut människor eller ersätta de. Man måste ta hand om de som man har nu, man måste lära sig att skilja på sak och person. Men när det händer såna här saker så tappar man all kraft och energi man hade, man vill bara ge upp allting. Dock vägrar jag göra det, jag ska stå upp för mig själv och jag ska fortsätta att göra allt i min makt för att det ska bli en bra värld nån gång. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. En väldigt viktig sak att komma ihåg, och tänk ett steg längre innan ni handlar eller säger något. Tänk på hur ni vill bli behandlade, det är så de flesta andra också vill ha det. Man måste komma ihåg det.