eekstedt

Känner ni nån gång att ni är alla andra till lags, men det slutar med att ni blir trötta på er själva? Om jag ska förklara ur mitt eget perspektiv så känns det ibland som att jag gör allt för att alla ska bli nöjda med mig, men till slut funkar det inte längre så det slutar med att jag bara blir trött på allt.
För fyra år sen visste jag att mitt beteende mot människor inte var det bästa, jag var nosig och sket i alla andras känslor, för min egen skull var det på ett sätt skönt för det förväntades inget annat av mig. Nu för tiden har jag förändrat  mig väldigt mycket, jag bryr mig om andra mer än mig själv och jag ställer upp i alla lägen. Men det känns som att jag får det tillbaka på mig när jag gör något som inte är PERFEKT.
På så sätt byggs en "press" upp, att jag inte får göra något som inte passar alla andra men som kanske passar mig. Förstår ni hur jag menar? Har ni någon gång känt på det viset?

Just nu känns det jobbigt, men man hamnar i såna perioder hela tiden. Åtminstone jag, går alltid upp och ner i känslobanan! What doesn't kill you makes you stronger, i de jobbiga perioderna är det svårt att tro på. Men man vet att det löser sig till slut, och vi är alla olika människor som reagerar på olika sätt.