friends forever
Nu är jobbekvällen över, eller den var det för 40 minuter sen redan men det tar lite tid att komma hem också:). Har varit en halvjobbig kväll, jag&Lena var så jädra slöa. Pallade inte göra nåt, plus att varenda gång man skulle börja med nåt så kom det folk. Typiskt. Men vi kom hem i bra tid ändå ju så det spelade egentligen ingen roll! Sen kom vi på, för vi brukar sitta på taket och ta en paus en liten stund, tänk om vi skulle låsa ut oss själva där? Om vi liksom lagt nycklarna där nere, vem hade saknat oss först? Och precis i denna stund kommer Lenas pojkvän förbi och tänkte hålla oss sällskap, så han hade åtminstone hittat oss först om inget annat :D.
Kan inte förstå hur snabbt den här sommaren har gått, det känns som vi tog studenten för två veckor sen. Å andra sidan kan jag inte fatta hur snabbt hela gymnasietiden gick, var tog de tre åren vägen? Näsan i alla skolböcker konstans visserligen, men ändå. Tänk när man gick ut nian, bara det kändes så sjukt, att man skulle bli "stor", börja gå i stan osv. Och nu står man här, aldrig mer barnbidrag, aldrig mer "busa" när man slutade nian, aldrig mer ta studenten heller. Aldrig kommer vi få tillbaka kvällen vi skulle till balen, vilken underbar kväll det var. Vad ska man göra nu? Det finns så mycket man vill och framför allt KAN göra med sitt liv, finns alla världens möjligheter, så vad ska man ta? Vi har det bra på det sättet, vi som bor i Sverige. Att vi får gå i skolan ända tills vi är 19, vi kan bli färdigutbildade redan då och börja jobba, eller så kan man plugga vidare om man väljer det. Man måste lära sig att uppskatta såna små saker, som man lätt kan ta för givet.
Det gäller även vänner, familj, släktingar osv. Ta vara på den tiden du har med alla dina nära, glöm inte att höra av dig eller försöka träffa de du håller kär. För alltid kan vända så fort och då har du inte längre de kvar, skit i små bagateller som ändå inte spelar någon roll egentligen, vänner kommer inte och går även om du kanske tror att du kan skaffa nya. Glöm inte ringa farmor eller mormor, tala om för dina föräldrar att du älskar de ( det vet du att du gör ), och framför allt; glöm inte tala om att du älskar dina vänner och uppskattar allt de gör för dig. Det är viktigt att visa sin uppskattning.
Kan inte förstå hur snabbt den här sommaren har gått, det känns som vi tog studenten för två veckor sen. Å andra sidan kan jag inte fatta hur snabbt hela gymnasietiden gick, var tog de tre åren vägen? Näsan i alla skolböcker konstans visserligen, men ändå. Tänk när man gick ut nian, bara det kändes så sjukt, att man skulle bli "stor", börja gå i stan osv. Och nu står man här, aldrig mer barnbidrag, aldrig mer "busa" när man slutade nian, aldrig mer ta studenten heller. Aldrig kommer vi få tillbaka kvällen vi skulle till balen, vilken underbar kväll det var. Vad ska man göra nu? Det finns så mycket man vill och framför allt KAN göra med sitt liv, finns alla världens möjligheter, så vad ska man ta? Vi har det bra på det sättet, vi som bor i Sverige. Att vi får gå i skolan ända tills vi är 19, vi kan bli färdigutbildade redan då och börja jobba, eller så kan man plugga vidare om man väljer det. Man måste lära sig att uppskatta såna små saker, som man lätt kan ta för givet.
Det gäller även vänner, familj, släktingar osv. Ta vara på den tiden du har med alla dina nära, glöm inte att höra av dig eller försöka träffa de du håller kär. För alltid kan vända så fort och då har du inte längre de kvar, skit i små bagateller som ändå inte spelar någon roll egentligen, vänner kommer inte och går även om du kanske tror att du kan skaffa nya. Glöm inte ringa farmor eller mormor, tala om för dina föräldrar att du älskar de ( det vet du att du gör ), och framför allt; glöm inte tala om att du älskar dina vänner och uppskattar allt de gör för dig. Det är viktigt att visa sin uppskattning.
Kommentarer
Trackback
